Inlägg 1.365: 1 – 3 maj 1968

Systemingenjörschefsutbytet

Det här månadsskiftet var litet lugnare än det förra. Den här gången var det ingen president som avgick utan bara min chef, Ernie Finkenstadt – och han befordrades nog till något ‘bättre’ jobb än att leda en klunga systemingenjörer som tuffade runt och gjorde vad de skulle göra utan att behöva hållas i handen. (Med den inställningen förstår väl alla hur olämplig jag skulle ha varit som chef och hur förståndig jag hade varit när jag hade undanbett mig alla sådana promoveringsidéer.)

Så Ernie försvann ur mitt liv och stället satt Tom Mierswa vid hans skrivbord. Jag hade ju ingen aning om var han kom ifrån – och det spelade ju ingen som helst roll. Men med internets hjälp har jag nu funnit att han hade sysslat intensivt med IBM:s maskin 1401, vilken var den första datamaskin som jag hade fått lära mig att programmera hos Volvo. Han hade totat ihop en fin 1401 handbok år 1960, vilket var i rätt tid för mig – men den hade tyvärr inte dykt upp till min kurs i Stockholm.

IBM 1401 datamaskin (internet)

När mina föräldrar väl hade vaknat upp ur sin långa hemkomstdvala efter Mallorca, så var det första de gjorde att gå igenom högen med post och tidningar som hade samlats på hallgolvet. De fann i ett nummer av Svenska Dagbladet att det hade varit kravaller i Båstad alldeles nyss, nämligen den 3 maj. Det skedde med anledning av en tennismatch i Davis Cup mellan Sverige och Rhodesia, vars premiärminister Ian Smith förde en apartheidpolitik i linje med Sydafrikas och som hela den ‘civiliserade’ världen avskydde.

Premiärminister Ian Smith, Rhodesia (internet)

De omkring 600 demonstranterna för en bojkott av matchen i Båstad hade fått tillstånd att marschera högst tre i bredd och på inte mindre än 30 meters avstånd från grindarna till tennisbanorna. Till att börja med marscherade man snällt med sina plakat: ”Den vite spela boll, den svarte ingen roll”, ”Rashat, Rhodesia, Tennis”, ”Följ FN, bojkotta Ian Smith!”, ”Rhodesia, go home!”, ”Advantage Wallenberg”, ”Frihet åt Zimbabwe!”, ”Ned med Svenska Tennisförbundet!”.

Demonstrationståget, Båstad, 1968 (internet)

När de kom fram till trakten av tennisbanorna följde de förstås inte längre reglerna utan samlades i en klunga rätt utanför grindarna som var igenkedjade. De ropade i kör och klappade i händerna och skakade i grindarna tills dessa plötsligt gick upp. Detta var inte alls planerat, och nu visste man inte vad man skulle göra. För att lösa deras bryderi försökte poliserna först att dra igen grindarna, men alltför många demonstranter tryckte på, så det gick inte, och då började poliserna att slå vilt med sina batonger.

Poliserna ger sig på de sittande demonstranterna, Båstad, 1968 (internet)