Inlägg 1.527: 1 sep 1968

Havskorsandet

På morgonen var vi färdiga att inspektera den långa sjöresan till lands. Jag har ju redan berättat allt om broarna och tunnlarna (se inlägg 1.485), så nu gäller det bara hur vi upplevde det hela. Ed ville att jag skulle sköta rattförningen – ”Sergeant, jag har aldrig gjort det här förr” – och det gjorde jag förstås, fast jag inom mig visste att det här skulle bli mycket lättare än den krokiga och smala Hollandtunneln, som Ed hade klarat så galant dagen före.

Det var inte alls soligt nu på morgonen, snarare litet disigt. Det tog kanske en halvtimme till avgiftkiosken – 21 kronor för bilen och 4 kronor för Ed men inte ett öre för mig, för jag ansågs nog vara ett nödvändigt ont utan vilket de inte hade fått sina 21 kronor – och sedan var vi ute på den lilla, långa bron. Den började med att korsa en ö som i alla tider hade varit ett fågelreservat – man får väl hoppas att de djärvaste av fåglarna fortfarande kunde trivas där med tusentals bilar svepande förbi dag och natt. Som du ser i bildens nederkant följde omedelbart därefter en högbro för fritidsbåtar att passera inunder.

Fågelreservatön i brons norra ände, ChpvBT (internet)

Sedan körde vi en stund över vanlig bockbro tills vägen kom fram till den första konstgjorda nerkörsön och försvann i djupet.

Nedfarten till en av tunnlarna, ChpvBT (internet)

Så var vi inne i vad som i mycket påminde om Hollandtunneln, vita kakelplattor och två trafikfiler – fast man hade mötande trafik i den andra och fick inte – och ville förstås inte heller – köra om därnere.

Inne i en av tunnlarna, ChpvBT (internet)

Tunneln var fort undanstökad, och vi tog oss via den lika konstgjorda uppkörsön till många flera kilometrar av bockbro. Och en stund senare så var det precis samma sak en gång till med nerkörsö och uppkörsö. Men det var en skillnad när vi kom upp ur den – man inbjöds att omedelbart göra en skarp avsvängning till höger på den sista ön och sedan stanna till på en parkeringsplats. Vi accepterade inbjudningen. Så här hade den ön sett ut om vi hade suttit i en flygmaskin och inte i en bil.

Flygfoto av den sydligaste av öarna, ChpvBT (internet)

Från ön stack det ut en särskild pir byggd enkom för metspöentusiaster. Ute på den piren kunde jag med en viss förfäran betrakta vad man måste utstå i den sporten.

Tittar med förfäran på metspöfolks problem, ChpvBT (1968)

Man hade också satt upp en stor väggskiss över hela bro- och tunnelanläggningen. Såg jag inte uppenbart intresserad ut?

Studerar med uppenbart intresse en plan över ChpvBT-anläggningen, ChpvBT (1968)

Och längst bort på ön stod vi och tittade på fartygen som korsade över en av de sträckor av ChpvBT-anläggningen som gick i tunnel under havet. Med en stor flottbas härinnanför skulle bildens fraktfartyg med litet tur ha kunnat vara en atomubåt.

Tittar på fartygen som passerar över tunneln, ChpvBT (1968)

Du kan se på mitt kroppsspråk att vädret hade blivit rätt ruggigt där ute på havet, fast regnade gjorde det inte i alla fall.