Inlägg 1.577: 4 dec 1968

Sjuttioårsdagsintensivfirandet

Det blev inte mycket tid för pappa att på hävdvunnet sätt ligga kvar i sängen och leka med sina presenter. Han hade ju långt i förväg bestämt sig för att fly fältet innan gratulationssamtal och, ännu värre, gratulationsbesök invaderade hans jubileumsdag, så när mamma och jag hade fått i oss litet frukost var pappa redan uppe och på gång. Vi satt i Mustangen klockan 11.00 och var i Stockholm med säker marginal före solnedgången.

Vi bodde på pappas stamhärbärge alltsedan min barndom, Carlton hotell på Kungsgatans södra sida nära Vasagatan. När vi hade installerat oss där var det dags att ge oss av ut till Ålsten. Hela tjocka släkten på inalles fem personer hade samlats där hos faster Lily för en ovanligt tidig festmiddag. De visste att vi hade teaterbiljetter för kvällen och därför måste ge oss av från dem redan klockan 18.00. Men tre timmar räckte mycket väl till för festmåltiden.

Från pappas 70-årsdag har jag bara tre bilder, alla tagna av min kusin Märta. Före själva middagen står jag på den första bilden i faster Lilys salong i samspråk med pappa och min kusin Mariannes make Tage Moberger.

Med Tage och pappa i salongen, Brötvägen 45, Ålsten (1968)

På bilden av själva middagsbordet sitter från vänster jag själv, sedan faster Lily som tyvärr är nästan helt dold bakom mammas huvud i förgrunden, och vidare pappa, Marianne, och Märtas make Lasse Isaksson. Händerna i vänstra kanten är vad man ser av Tage.

Med faster Lily, pappa, Marianne, Lasse och mamma på släktmiddag, Brötvägen 45, Ålsten (1968)

Och efter middagen pratades tre av damerna vid i salongen – mamma, faster Lily och Marianne.

Mamma, faster Lily och Marianne efter släktmiddagen, Brötvägen 45, Ålsten (1968)

Vid uppgjord tid gav vi oss iväg tillbaka till hotellet. Därifrån kunde vi lätt gå till fots de 200 metrarna till Oscarsteatern, där vi, som mamma hade planerat långt i förväg, såg Glada änkan med Jarl Kulle. Och efteråt var det igen bara en bekväm två hundra meters promenad tillbaka till Carlton hotell.

Trots alla intensiva försök att trappa ner innebörden av dagen, så blev den i mitt kvardröjande minne en rätt formell och traditionsbunden affär. Pappa kunde inte komma ifrån sin nedärvda uppfattning att 70 är en gubbålder som man nalkas försiktigt och på egen risk. Det är den matematiska bekräftelsen på att man är slut, över, förbi, och att lämpliga sysselsättningar under den återstående tiden var att sitta i gungstol och att ligga i hängmatta. Han hade intetdera, inte ens uppe på vinden, så nu gällde det att ge sig ut och handla illa kvickt. Jag överdriver nog litet grann i avsikt att framhäva den lilla sordin som vilade över hans glättiga panna under födelsedagsfirandet.