Inlägg 1.721: 25 apr 1969

Bussavgångsförberedelseaktiviteterna

På fredagen steg vi avsiktligt upp redan klockan 05. Vi ville nämligen vara på busstationen i god tid före avgången, just för den händelse att bussen kom på idén att ge sig iväg tidigare än klockan 07.00. Man kan aldrig vara nog försiktig. Och eftersom vårt hotell inte började servera frukost före klockan 07.00, så fick vi börja resan på tom mage. Men det hade vi ju gjort förr, och dessutom hade vi ju litet nödfallsproviant att ta till ifall det skulle knipa.

Väl på busstationen köpte vi våra biljetter till Ayacucho, som skulle bli dagens slutpunkt. De kostade 6 kronor för oss var, vilket måste anses vara ett mycket facilt pris för en hel dags resa.

Det stod redan flera likadana bussar på plats, och vi hade ingen aning om vilken av dem som vi skulle åka med eller ens om de alla skulle gå till Ayacucho. Så vi bara ställde oss bland alla de andra i den kyliga morgonen och väntade på att bli insläppta i rätt buss. Vi två var de enda som uppenbart reste för vårt höga nöjes skull – alla de andra passagerarna var lokala män som helt klart inte var ute för första gången på detta äventyr. Egendomligt nog fanns det inte en enda kvinna bland busspassagerarna. På den här bilden syns Eds silhuett längst bort från kameran.

Ed längst bort bland väntande passagerare, Busstationen, Huancayo (1969)

Han tog också samma bild – fast i motsatt riktning. Det är därför samma män som syns på båda bilderna – inte för att man kan känna igen en enda av dem. Jag själv syns inte alls på Eds bild, för jag hade då gått ut på gatan för att ta nästa bild.

Ed tog samma passagerare från sitt håll, Busstationen, Huancayo (1969)

Massor med gods höll nämligen på att lastas upp på bussarna tak. Jag var litet orolig för våra väskor – skulle de också komma att ställas uppe på taket, och skulle de då vara säkra där? Det visade sig dock att alla bussarna hade en dörr baktill, och innanför den fanns var ett stort utrymme just för bagage – ungefär samma arrangemang som i en personbil.

Här lyfts tungt gods upp på taket på vår buss, Busstationen, Huancayo (1969)

När det började bli dags att stiga ombord på bussarna, så visade det sig att vi hade våra platser just i den buss – nummer J2426 – som hade ett oljefat på taket. Detta oljefat påminde mig om hur farofylld den här bussresan skulle bli. Som om jag för ett ögonblick hade kunnat glömma bort den smala, enkelriktade vägen framför oss!

Så var det klart för avgång. Vi hade fått tag i var sin vägkarta på hotellet, och även om den inte var så värst detaljerad, så var den bättre än vad vi annars hade haft, vilket var ingen karta alls. På denna kunde vi till och med se var det fanns ett hotell Turista – dessa var utmärkta på kartan med svarta byggklotsar. På den lilla utklippta kartbiten som kommer här kan du se vår väg från Huancayo till Ayacucho och också att det där lyckligtvis fanns ett hotell Turista.

Karta över vägsträckan Huancayo – Ayacucho (1969)